Avslutar detta nu....

Nu börjar mitt liv bli riktigt rörigt....därför avslutar jag denna blogg, engång för alla...det börjar bli så personligt, alldeles för personligt.....vill inte öppna mig, mera....

1 steg framåt, 2 steg bakåt....

Fredagen, var lugn, var ute och åt middag med en tjejkompis. Åkte sen till Snarren och mötte upp Tilde.
Micklo tittade förbi och lämnade en skyddsväst, till mig, så att jag hade en till Uppsala jobbet.

Klockan 02:30 var det dax för mig och Tilde att packa in oss i lilla blå, och röra oss ut till ön, och försöka sova några timmar innan Uppsala.
När klockan var 07:00, och man hade sovit ca 3 timmar, var det bara att tvinga sig upp och släpa sig in till duschen
Sen bar det av mot Bandy finalen...

Det var väl ganska trevligt att jobba, lite kyligt blev det när solen gick i moln, men annars var det somsagt var ganska trevligt.

Var hemma, vid 21 tiden, total däckade i sängen, och vaknade inte upp förrens klockan 14 dagen efter, man kan nog säga att jag var lite tröttis.....

Söndagen flöt på i sitt lilla lugna tempo..storstädade och tvättade.
Pratade lite med Micklo, vi planerar väl lite löst att ta en weekend, någonstans...alltid ett steg längre...
Fick även veta att han har berättat om mig för sin bror, inte kanske allt, men han vet iallafall om att jag existerar..ännu ett steg framåt! Sakta men säkert......eller??

Varje gång jag anser att vi tar ett steg framåt, så blir det alltid att vi tar 3 steg bakåt....och det gör sååå ont!!! Kan vi inte bara strunta i att ta steg framåt, jag vet ju ändå att allt bara är en lögn...men jag tycker ju om denna lögn....

Idag, var jag hos Jarl och Liz har inte träffat dom på ca 6 månader, deras lilla junior har blivit sååå stor. Önskar att jag var duktigare att träffa dom.....
Liz ska föda vilken dag som helst, lilla Junior ska få ett syskon....

Undrar när jag ska få barn......som det känns just nu, så lär det aldrig bli av!!! Vi får väl se....

Slumpen....

Kom hem för några timmar sedan, har varit på familjemiddag!!
Nice, mycket mat och trevligt sällskap. Tilde, Budda och Sumo var med så klart, dom tillhör ju min lilla familj...hehe
Käkade en nice mix fajitas, avslutade med en marängswiss....gott, men riktigt dåligt för figuren...blää!! Men man lever ju bara en gång.

Kände i dag att det kanske är dax att lämna Micklo nu....bara sluta höra av mig...känner mig stark! Som vanligt, så ringde han, precis som om han kände att jag satt och funderade...var det slumpen eller känner han mig så väl??

Imorgon är det fredag, det betyder, städa och ta det riktigt lugnt!
På Lördag bär det av till Uppsala och jobba på Bandy Finalen...spännande!!

Peace!!

Jobb...jobb och mera jobb!!

Kom precis hem från jobbet....är helt slut!
Ändå har jag varit ledig i 2 dagar....fattar inte vad jag ska göra för att få mera tid till annat, än bara jobb och sömn....jag kanske sover förmycket???
Jobbet, är lite tungt nu, alla är ganska trötta och det är svårt att hålla alla på topp.
Mika, funderar på att sluta hos oss och börja i Gamla stan.....tror hon att det blir lättare där??
Jag tror att det kan bli lite kaos, men jag önskar henne all lycka....hoppas att hon slutar hos oss av rätt anledning!!
Smögen, som också sak jobba där, har jag nog inte så mycket till övers för...jag tycker att han är trevlig, och ganska rolig....,men i grund och botten, så är han nog en ganska falsk människa, som jag nog inte direkt vill ha förmycket att göra med!!!

Har inte pratat med Micklo idag....har nog inte ens tänkt på honom....hmmm....jo det har jag, guuud vem försöker jag lura??

Natti natti!!

Varför kan det vara så bra...!!??

Undrar varför det ibland kan vara sååå bra??
Micklo var här i helgen....varför kan det bara vara bra, och inte perfekt??
Vi har det så bar ihop, varför kan det inte alltid vara såhär? När ska han förstå att jag är den rätta för honom?? Jag får hela tiden höra att nästa tjej han träffar kommer att bli hans blivande fru...,men jag då?
Öppna ögonen, se mig...jag är den som han borde vilja vara med....du behöver inte leta längre!!
Vet inte vad jag ska göra...nu kommer det att gå typ 2 veckor innan nvi ses igen...kanske är det bra, så vi båda kan känna efter vad vi vill. Kanske är det nu jag kommer att ta mig ur detta....eller så kanske det är nu han kommer underfund med att han faktiskt behöver mig i sitt liv..på riktigt!!! Vi får väl se.

Om 3 dagar kommer mammsen och pappsen upp till Stockholm, det ska bli sååå kul att träffa dom, saknaden efter dom känns enorm. Vi ska ut och äta middag, hoppas att Tilde, Budda och Sumo följer med. Dom har ju blivit som min egen lilla familj....

Nu är det dax att krypa ner, det är ju trots allt jobb imorgon!!!

Måste skriva av mig...

Jag vet...jag lovade mig själv att sluta skriva...., men jag måste skriva av mig....

Jag tror att mitt hjärta är krossat....hur kan samma person krossa det flera gånger??
Jag och Micklo har nu träffats i snart 9 månader....och vi gör inga enorma framsteg..."suck"
Min kärlek till honom, är absolut inte densamma som han känner för mig...vet inte vad jag ska göra......Jag måste nog lägga ner det här....jag vill forsätta träffa honom, men jag vet inte om mitt hjärta klara mera..vet inte om jag orkar längta efter honom....och mina tårar börjar ta slut..
Det finns inget som kan göra det bra, jag har redan gått ner i djupet....
djupet av en kärlek som inte är besvarad...där det enda jag känner är sååå mycket sorg..
Jag längtar efter honom, när jag vet att vi ska träffas, men isamma veva som vi möts upp, så börjar jag redan tänka på att han ska åka hem om några timmar...
Jag vet att han försöker att träffa mig...,men det räcker inte....inte längre iallafall!!!
Det är nog dax att släppa taget....nu måste jag vara stark, jag kan inte ha det såhär....
I´m setting you free, i don`t wanna hurt no more!!!

Ledig...nope

Sitter nu hemma, efter att ha varit på möte på jobbet, och sen fick man hoppa in pga chefen skar sig i handen....han fick åka till SÖS och sy 4 stygn. Bläää
Skulle varit ledig imorgon också, men jag hoppar in ist för honom....det är klart att man ställer upp!

Känner mig lite oroad...Micklo och jag..det är ju sååå bra....,men jag vet att det inte kan vara förevigt!
Jag hoppas att han kan fatta ett beslut om hur han vill göra, med oss. Jag vill inte pressa honom, men jag behöver få ett svar! Jag vill ju gärna veta om jag ska gå vidare....för tyvärr så håller jag ju på att falla för honom...på riktigt!
Undrar hur många gånger han kan krossa mitt hjärta??
Mitt hjärta hade precis läkt...och nu när vi hittade tillbaka till varandra igen, orkar jag nog inte med att läka ett krossat hjärta igen!
För mig är han nog mannen i mitt liv, ni vet...han som sveper dig med storm....ja..vad kan jag göra? INGENTING!
Varför måste jag analysera allt...varför inte bara njuta av det vi har nu, och se vad det leder till...
Känns som om jag kanske redan nu vill dra mig ur, kanske för att undvika att bli sårad....vem vet??

Till er få, som läser min blogg, så säger jag bye bye!
Jag kommer att sluta skriva, och har ni tur, så kanske ni får svar på om jag fick min prins tillslut, eller om jag kommer leva singel resten av mitt liv, fråga om ni stöter på mig!!!

Lot`s of Love
Peace i`m out....Drama